...är när man har det där skitfåniga klistermärket som föreställer en tjur på bilen. Och att man inte ens skäms över detta!
...som att öppna dörren till bilen och "vädra" i förhoppningen om att bilen skall kännas lite, lite svalare. Inte det lättaste alltså i Madrids 32-gradiga värme.

Detta lyckas dock aldrig! Jag åker alltid direkt hem och duschar efter jobbet, då jag inte har förunnats en sådan lyx som luftkonditionering (eller AC som så många svenska kallar det nuförtiden) i min gamla bil (som har fått följa med ändå från Svealand).
...tänk att komma på en sådan grej som att ha öppningen i botten! Istället för ovanpå som i resten av världen typ. :-)

"Varför?", frågade jag mina arbetskamrater.

"Jo, man vill ju alltid komma åt frukten först och den ligger ju alltid i botten", svarade de.

Hm, ok...varför inte då helt enkelt lägga frukten överst?, skulle man kunna tycka då :-)
...var jag med om när efterrätten ,med stort E, intogs på italienska restaurangen Maggianos. Halleluja! Long live America, säger jag och suckar fortfarande förnöjt när jag tänker tillbaka på den knapriga äppelkakan med toffeekräm, och vaniljglass ("Apple Crostada, Caramel Sauce, Granny Smith apples baked in a pastry crust dipped in cream and crystallized sugar. Served with caramel sauce and a scoop of vanilla bean ice cream.").
Sedan fick jag flera och flera när jag åt cheesecakes (ostkaka) på Cheesecake Factory. Jag som aldrig har gillat cheesecake förut, men deras är helt oslagbara!

Kolla in storleken på portionen jämfört med mobilen...

Förutom cheesecakes så har de även vanlig mat (helt okej, smakade bra) och menyn är mer som en bok pga av alla olika rätter de har att erbjuda.

Min "date" för kvällen när vi var på Cheesecake Factory. En spansk och en amerikansk kille.




...gå ned i vikt istället för att gå upp i vikt. Jag har haft stora problem med "jetlag" och har knappt sovit något alls sedan jag kom hit. Jag är klarvaken varje dag vid 6 på morgonen och igår vid 4 på morgonen. Jag ägnar mig istället för att sova till att gå till hotellets gym och ge gärnet på löpbandet eller vid maskinerna. Jag har varit där varje dag sedan jag kom hit. "Hello beach 2012!"


Den som sade att jag inte skulle känna av någon jetlag pga att det bara var 6 timmars skillnad, han ljög (han = sambon "el gato"). Han trodde ju i och för sig att det inte skulle vara några problem alls för mig att sova, som han sade:

"Du brukar ju kunna somna och sova var som helst och hur länge som helst och dessutom har vi jetlag varje Måndag då vi alltid svänger om dygnet på helgerna..."

Höjden av lyx på gymmet: Blöta handukar i kylskåp för att svalka av dig med när du svettas för mycket.

...eller vad sägs om "Macaroni and cheese", eller man borde kanske snarare sagt säga "Cheese and Macaroni"?
Vad tycker ni om den härliga lunchen min jobbarkompis åt häromdagen? Chili con carne med någon suspekt sås ovanpå som han hällde salta kex i och drack en läsk till som var gjord av olika "juicer" (som inte innehöll nån frukt alls (dvs. bara var gjord av socker, socker och aromer etc.)?


Smaskens, man blir ju riktigt sugen...;-)


Taxichaffisen idag tog priset...jättereligiös, försökte övertyga mig om att den gången han hade kört en norska och hennes 2 döttrar så var det ett "sign" som han sade för de hette nämligen Ann och Sofie och hans barnbarn heter just Ann-Sophie.

Sedan satt han och berättade för mig om hur det skedde mirakel i hans taxi när han brukade "hela" folk från knäproblem och ryggont.

När det var dags att betala så åkte vi runt flera varv runt parkeringen  för att kunna ta betalt med kreditkort. Apparaten var trasig och trillade ned hela tiden. Han körde runt, runt medans killen i entren på hotell Sheraton glodde förvånat. Taxichaffisen fortsatte och körde runt, runt och höll upp apparaten åt olika håll tills den till slut fick fram en signal och helt plötsligt hade tagit betalt 2 gånger. Det är vad jag kallar för mirakel, för honom inte för mig! ;-) Aj, vad man skall höra och se innan öronen trillar av. Long live America!!!

...kommer förutom att att alla amerikaner är så himla trevliga hela tiden att vara alla mina konversationer med taxichaufförerna.

Igår i taxin berättade taxichaffisen för mig vart i Europa han hade varit efter att han hade fått veta att jag kom från Europa:

"Jag var i Tyskland i olika ställen, i Heidelberg, i Bonn, i Berlin osv. Jag tyckte verkligen om det, jag var där och där och besökte det slottet."

När jag frågade ifall han inte hade varit i fler länder i Europa fick jag till svar:

"Jo, jag var i England också, men det är inte ett land i Europa."


"Va? Men vad säger du, det är det visst", tyckte jag.
 
Och fick till svar:
 
"Nej, nej...England är inte ett land i Europa, det är bara en liten ö ("a little island of nothing") och det är inte ett land."
 
Jag garvar ihjäl mig med dessa taxichaffisar här i USA, vilka minnesvärda konversationer jag har varje dag... :-)

...till min lunch igår. Vinet hette King Estate och druvan var Pinot Gris. 10$ + 7% i skatt för ett glas. Jag lunchade på Seasons 52 som hävdar att varje rätt på deras meny bara innehåller 475 kalorier / rätt. Nyttigt och bra! Då kan man unna sig en efterrätt efteråt, he, he.












Servicen var utmärkt, men det gäller nog överallt här i USA antar jag. Det är inte som i Madrid där det ibland händer att det känns som man borde be om ursäkt för att man är där.
...ifall man hoppar över efterrätten såklart. Vilket är något jag inte gör... :-)




...!!! Varför är de så höga?!!! Eller är det jag som är kort? Kolla in skillnaden mellan min resväska och sängens höjd.


Jag blev uppgraderad till ett större rum för samma pris för att de tyckte att mitt rum låg för nära hissen och att det skulle låta för mycket. Det kallar jag för service :-).



...och jag hamnade i Philadelphia under min mellanlandning. Första intrycket på flygplatsen, alla är jättetrevliga och de är inte så himla feta som man trodde att de skulle vara! Snacka om fördomar...;-)






...var perfekt för mig som var tvungen att flyga 8.5 timmar i sträck igår. Jag är inte så himla lång så jag kunde till och med lägga mig raklång i flygstolen när man gjorde den till en säng. Sedan fick vi mat, mat och mera mat under resans gång.






...igår kväll. Nämligen Don Giovanni som ligger på Paseo Reina Cristina 23. Det var 2 andra kändisar där, en kille som var med i TV-programmet "Caiga quien caiga" och en tjej som också jobbar för TV. Hon är med i ett fånigt program som visar snuttar från andra program och videor. Jag minns inte vad det programmet heter och jag har ingen aning om vad de båda programledarna heter heller.

Restaurangen är italiensk och ser ut som en billig pizzeria men billig är den inte. De försöker vara nåt på denna restaurang, men tyvärr så lyckas de inte. Maten är okej, men inget som man minns efteråt och absolut ¨på tok för dyrt för vad man får. Jag och sambon "el gato" brukar endast gå dit då det ligger i våra kvarter och det är nära hem. Jag är ganska förvånad att prinsessan har såpass dålig smak faktiskt. Hon har väl råd att gå på bättre ställen än det här? Ni vet det där ryktet om att hon var ihop med en ryttare? Han var med henne och åt middag igår på tu man hand...
...är något som ibland irriterar oss utlänningar oerhört mycket. Annika som bor utanför Sevilla skriver om hur spanjorerna förutsätter att hon inte kan prata spanska.

Detta brukar inte hända mig så himla ofta i Madrid, men då och då händer det i någon bar. Jag blir tilltalad på engelska av någon gäst i baren som frågar ifall stolen brevid är ledig.

Förr hände det ganska ofta att sambon "el gato" och jag gick på restaurang och att vi fick menyerna på engelska. Han är ganska "ljus" för att vara spanjor och har gröna ögon så tillsammans med mig blir vi direkt sedda som utlänningar.

Polacker har vi blivit sedda som. En gång när vi joggade i Retiroparken så fick vi glåpord efter oss av ett gäng ungdomar som sade: "Estos putos polacos"(Dessa jävla polacker).

Jag själv brukar glömma att jag inte ser spansk ut och blir alltid lika förvånad när jag har börjat på nåt nytt jobb osv. för alla stirrar på en i personalmatsalen typ. Likadant är det när man träffar någon ny (vänners kompisar) person. Först så stirrar de väldigt och sedan frågar de och frågar de om hur det är i Sverige osv. och behandlar en lite speciellt. Andra gången man träffar dessa människor brukar de släppa att man är en "guiri" och de tycks liksom sluta tänka på att man inte är från Spanien och börjar bete sig på ett normalt sätt.

En annan sak som dock händer är att man alltid måste vara på sin vakt i tunnelbanan. Jag tillhör nämligen ficktjuvarnas favorit då de tror att man är en turist. Mer än en gång har jag blivit omringad av stora ryssar (?) som sätter sig runt omkring mig och en ställer sig vid utgången. De förväntar sig att man inte skall märka det och sedan sticker de in handen i väskan vid första bästa tillfälle. Omringad av zigenerskor i tunnelbanan har jag blivit ganska ofta. Det gäller att göra klart för dem att du vet vad de sysslar med och hålla hårt i väskan. Jag och sambon "el gato" har räddat en och annan turist genom att mota bort dessa tjejer (de är ofta 5 stycken som omringar turisten när det är trångt) och be dem dra dit pepparn växer. De kan bli ganska aggressiva så det är inget jag rekommenderar att du gör ifall du inte är beredd på det. Turisterna märker oftast inte ens att de blir omringade och blir alltid lika förvånade när vi frågar ifall de har passet och plånboken kvar.

Likadant är det med taxichaffisarna. De ser mig alltid som ett bra "offer". Jag måste alltid säga precis vart jag vill åka och då måste jag även säga hur vi skall åka dit (exakt via vilka gator vi skall åka på) annars så blir det en "fin-fin sightseeing" av Madrid som inte är gratis...

Ett tips när det gäller taxichaffisars knep här i Madrid. Nästan alla gör detta, jag har varit med om det massor av gånger, speciellt på kvällen/natten. Ifall du betalar med en 20 Euros sedel, säg att färden har kostat 7.50 Euro, så brukar de direkt ge tillbaka mynten (2.50) snabbt. sedan tar de dem evigheter innan de plockar fram sedeln med 10 Euro. De hoppas på att du glömmer bort den eller är lite smått berusad ifall det är på kvällen/natten. Jag har till och med sett vissa chauförer som inte ens gör en gest om att de skall leta fram den där sista sedeln...tills de märker att du sitter kvar och väntar och väntar eller säger till om att det fattas 10 Euro. De gör sig svenska ("hacerse el sueco") och spelar att de hade glömt den.
Jag skall för första gången i mitt liv åka till USA. På jobbresa till Indianapolis tyvärr. Jag säger tyvärr för alla säger hela tiden: “Glöm inte att resten av USA är helt annorlunda än "Indy" och även ifall du inte gillar det så finns det alltid nåt du gillar i resten av USA”.

Vad är det som är fel med Indianapolis? Är det någon därute i bloggvärlden som har varit där eller bor där som kan berätta lite om Indianapolis?
...av japansk mat på restaurangen Aki som har oerhörd bra kvalitet på sina råvaror. Jag som aldrig har gillat fisk speciellt mycket och särskilt inte rå sådan äter alltid sashimi här, dvs. rå fisk utan något ris. Fisken är så färsk att den praktiskt taget smälter i munnen.

                      
Efter middagen gick vi vidare till olika barer i La Latina och hamnade efter klockan 3 på natten i en liten mörk bar med bra musik, coola människor och skön stämning (tydligen bara enligt mig, mitt sällskap tyckte inte likadant). Lite rockig stil fast med house- och technomusik. Snygga tatueringar på både tjejer och killar.